Förslaget kommer att behandlas av Demokratiberedningen 2013-01-16.
Svaret kommer att publiceras efter detta datum.

Strokepatienter och Hälso- och sjukvårdslagens mål för  sjukvården

 

2 §Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.
   Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.

Afasi är en samlingsbeteckning för tal-och språkstörning, som uppstår vid skador på hjärnans språkcentrum, oftast i samband med stroke. Afasi kan drabba människor i alla åldrar, men ökar bland yngre. Många afatiker hamnar utanför möjligheter till bra och ändamålsenlig rehabilitering, då de av förklarliga skäl inte kan svara på frågor som ställs eller kan ta initiativ till en adekvat vårdplanering.

Hela livssituationen för de drabbade och deras anhöriga är oerhört påfrestande.

Men det finns möjlighet till rehabilitering och träning och möjlighet att finna en mening i den nya tillvaron.

Det är allas vårt ansvar och skyldighet gentemot de drabbade, att se till att även de med dolda funktionshinder garanteras rätten att få vara delaktiga i samhället utifrån sina förmågor.

Vid tex en stroke får patienten i regel en mycket god vård i det akuta skedet. Därefter sker rehabilitering där fokus ofta ligger på de fysiska förmågorna. När patienten väl är medicinskt färdigbehandlad och rehabiliterad inträder nästa fas, dvs, att lära sig att leva med ett handikapp och att i så stor utsträckning som möjligt återfå den förlorade förmågan att finna ny mening med livet.

Afatikerna behöver stöd under lång tid. Processen att ställa om sig och klara en ny livssituation tar tid. Dessvärre hamnar afatikerna ofta i gapet mellan sjukvårdens medicinska rehabilitering kommunens insatser och Försäkringskassans krav på yrkesmässig rehabilitering.

De särskilda utbildningarna som finns att få på folkhögskolor är varken sjukvård eller habiliteringsinsats och remiss från landstinget avslås.

Det som hindrar afatikerna att söka rehabilitering på folkhögskola är rent ekonomiska förhållanden. De får dubbla boendekostnader och reskostnaden fördyras, eftersom de inte kan åka med allmänna kommunikationer utan hänvisas till kommunerna riksfärdtjänst, där villkoren varierar.

Många som drabbats av afasi  skulle efter en rejäl rehabiliteringstid  kunna återvända till ett funktionellt och värdigt liv på sina villkor. Men då måste de få chansen att återerövra sina förmågor,  få en chans till en rehabilitering på en fantastisk folkhögskola, som exempelvis Oskarshamns folkhögskola. De gör ett fantastiskt jobb för de strokedrabbade och inte minst för afatikerna.

 

Jag yrkar att landstinget Västmanland skriver avtal med aktuella skolor, så afatikerna får hjälp att komma tillbaka  till livet och hjälper till  med kostnaderna, för att gå  på dessa utomordentliga skolor.

Som sagts ovan

Det är en fråga om solidaritet och jämlikhet, för att inte bara välbeställda ska kunna köpa en värdig rehabilitering.

 

Jan Olof Gustafson